
En enkel stang utanfor dorren eller bakom knuten var i aldre tider den vanliga toaletten. Med tiden sa byggdes den sa kallade stangen over med tak till ett torrdass. I staderna fanns torrdassen pa bakgardarna i langa envaningsbyggnader med spjaldorrar. Tommingen skedde genom kommunala eller privata entreprenorer. Ibland anvande man avfallet till att blanda med torvmull och kalk for produktion av godsel.
Under 1800-talet borjade Munksjo tillverka toalettpapper men de flesta anvande lange tidningar att torka sig med. Till en borjan ansag man att toapapper var valdigt onodigt. Men det var inte bara toapappret som skvallrade om att nya tider var pa ingang. Nu kom aven vattenklosetten, WC. Vid sekelskiftet fanns endast 400 WC i hela landet och endast hos den rika overklassen. Pa 1920-30 talet blev vattentoaletter vanliga i nybyggda hyreshus. Snart hade man ca 5000 WC i hela landet. Men allt gick orenat ut i Viskan. Forst pa sent 30-tal byggdes det forsta reningsverket i Boras.
Redan nar WC:N var valdigt ny forekom debatt om det verkligen var bra for sjoar och vattendrag. En ingenjor fran Goteborg sade da att manniskans halsa var mycket viktigare an fiskarnas.
Det var alltsa bara att spola helt enkelt!


